Inlägg med etiketten göteborg

Göteborg, det är så här jag ser dig.

Men nu kan du ge oss sommar.

Min systerson Tobias. En rolig liten gubbe.

Detta är Anna som jag fotade förra sommaren ute på Hisingen.

Fler bilder på Magnus + en av hans låtar.

När jag fäller upp persiennerna i min lilla lägenhet möts jag av strålande sol. Himlen är blå och solljuset väller in. Det bildas mönster i lägenheten av de långa skuggorna. – Nu är det bästa ljuset, skriver jag i ett sms till mitt fotoobjekt. Ett försök att få honom att skynda sig.

– Det e lugnt, e på väg, svarar han. Fast egentligen är det bara skönt att få lite extra tid att göra sig klar. Förnöjt läser jag några blogginlägg i min RSS-läsare medan jag i lugn och ro äter min frukost.

Strax före 9:30 är jag i herrarnas omklädningsrum. Ingen Klingan ännu. Två veckor tidigare hade jag frågat Klingan om han ville bli fotad. Det ville han gärna. Och han verkade nästan bli lite rörd av min fråga. – Varför just jag? undrade han. Det finns ju så många andra på gymmet. Som ni kanske förstår känner jag inte Klingan så bra. Men efter att ha tränat på samma ställe i nästan tre år har vi börjat bli vänner. – Jag tror det kan bli bra bilder, försökte jag dilla i honom.

Klingan heter egentligen Simon. Simon Klingberg. Och Simon är stark. Riktigt jävla stark. Och en jävligt skön snubbe. Han pluggar sista året geovetenskap på Göteborgs Universitet. Efter skolan går Simon och tränar. Fem dagar i veckan. Killen har självdiciplin. Men träningen har en baksida, mer om det senare.

Tillbaks till omklädningsrummet. Jag behöver inte vänta länge. Efter att ha utbytt den sedvanliga hälsningen snackar vi lite skit medan jag tar de första bilderna. Klingan berättar att han har ovanligt mycket träningsvärk i benen. – Gick som en gammal gubbe när ja steg upp, förklarar han. Vi velar lite med vilka träningskläder Simon ska ha på sig. Jag har bett honom ta med en grå luvtröja, vilket han aldrig tränar i vanligtvis. Fast jag lyckas övertala honom att det ser tufft ut på bild. Så grå luvtröja it is.

Det kommer bli ett hårt pass för Simon. Jag förbereder honom på vad som väntar genom att visa några skisser. Skisserna visar något som ska föreställa Simon när han tränar ur olika bildvinklar. Hantelpress, bänkpress, chins och hantelrodd. Simon bara skrattar.

Simon kör ett hårt pass. Han går in för varje övning, trots sin träningsvärk. Han tycker det är viktigt att han ser stark ut på bilderna. Det tycker jag med. Det är ju hela poängen. – Ska jag köra ett set till? frågar han omtänksamt efter varje set han gör. Han är outtröttlig, tycks det. Och väldigt tålmodig. Det gör det till en fröjd att fotografera.

Efter ungefär två timmar börjar jag känna mig klar med plåtningen. Då tycker Simon att vi ska köra lite marklyft. Vansinne tänker jag och fattar inte hur han orkar. Men det är klart vi ska ta lite marklyftsbilder också. – Man får ju passa på, fortsätter han. Och marklyft blir det. Och lite dips. Sedan nöjer vi oss.

När vi är klara med fotograferingen berättar Simon att han har mått lite kasst de senaste dagarna. Han berättar om vaccinsprutan han tagit mot Malaria och att den gör att man mår dåligt. Simon ska nämligen till Uganda med skolan om mindre än en vecka. Han tränar alltså fastän han mår illa. Så Klingan. Att skita i allt och bara köra på.

Angående vad jag skrev om några rader upp. Det om baksidan. Jo, det är så här. Simon väger över 100 kg. Han är en stor kille. Ja, ni ser ju på bilderna. Och det är inte fett ni ser. Ok, några kg är fett. Men det mesta är muskler. Detta verkar få många att tror att han på nåt sätt är farlig. Att han är en bad boy. För att han är stor och stark.

Han förklarade det där för mig en gång. Av någon anledning kom vi in på mitt skägg. More like my fjun. Hursomhelst. Jag frågade varför inte han hade skägg. – Du skulle passa i det, sa jag. Jo, då förklarade han det för mig. – Jag har slutat med skägg. Det gör att jag ser så farlig ut. När jag hade skägg och kommer gåendes i korridoren på skolan går folk runt mig. De tror jag är farligt eller nåt.

Men man kan inte ha mer fel. Simon är en av de snällaste personerna jag känner. Jag har aldrig hört honom vara vare sig sarkastisk, cynisk eller säga det minsta illa om någon. Han är ödmjuk. Men alla vågar inte prata med Simon. Det tycker jag är synd. Men det är inget som verkar tynga Klingan. – Det är bara att öppna med ett skämt, så brukar de slappna av.

/Reimund – 2010-11-08, Göteborg

Bilder från Helena och Mortens fantastiskt fina höstbröllop.

Moon Regiment är ett musikprojekt av Magnus Randlöv. Magnus gör allt från electronica, till stämningsfull film- och spelmusik, till knäppa experimentella ljudorgier. Och han är grymt duktig.

Hans senaste alster finns här. Check it!

Bröllop i oktober, kanske spelade de högt men när man träffar rätt så blir det väldigt bra. I helgen så var vi ute vid Råda Säteri och fotograferade Helena och Mortens vackra bröllop med strålande sol och härliga färger.

För oss fotografer är det lycka när man får dra ut brudparet efter middagen för lite experimentella bilder i natten. Ett stort tack till er båda.

Light painting à la Lumens.

I slutet på förra sommaren träffades Anna och Per. Anna hade inflyttningsfest i Majorna med sina tjejkompisar. Mitt och Pers kompisgäng var inbjudna att komma senare på kvällen. Vi kom dit, Per mötte Anna och resten är historia.

Som ni kanske förstår är Per en väldigt god vän till mig. Vi går tillbaks ändå till mellanstadiet.

Per har alltid varit kul att umgås med, då som nu. För om det är något som utmärker Per är det hans humor. Och hans kvicktänkthet. Han är en snabb jävel, rent ut sagt. Och lätt att tycka om. Detsamma gäller Anna. Alltid nära till skratt. Alltid positiv.

Det var självklart att jag skulle ta bilder på dem.

En till bild från Fredrik & Livs bröllop. Tagen i Odenshusen, festlokalen vid näckrosdammen.

Utsikten genom mitt köksfönster. Helt ok. Om man bortser från byggnaden jag beskurit bort till vänster i bild. Som ni inte får se. Ha!

En tjej som betyder väldigt mycket för mig. Taget ute på Hisingens kust.

I sommar gifter sig Martin och Jessica. Det är ett bröllop vi ser fram emot väldigt mycket. Och jag tror det kommer bli riktigt roligt att fota.

Så här såg det ut när vi fotograferade Martin & Jessica i höstas. Bilderna är från Botaniska trädgården i Göteborg.

Efter att ha bråkat med en rent ut sagt fördjävlig bugg på sajten har jag äntligen möjlighet att skriva lite här på bloggen. För det är på tiden. Det ekar ju nästan här inne. Men först vill jag uppmärksamma Er, våra kära läsare, på att vi har en ny adress för vårt rss-flöde (den gamla adressen kommer fungera i några dagar till). Förutom en ny adresss ska det nya flödet dessutom funka lite bättre. Ni slipper bland annat se våra halvfärdiga inlägg innan de är publicerade. Bra va?

I alla fall.

Detta inlägget är tillägnat Isak & Petra som jag fotode i vintras. Isak och jag går ganska många år tillbaks. Vi lärde känna varandra på mellanstadiet och har varit vänner sedan dess. Spola fram en ca femton år och Isak är forskarstudent och föreläsare på bland annat Göteborgs Universitet. Snart doktor i psykologi. Behöver jag säga att jag är stolt över honom?

Förra sommaren träffade Isak en underbar flicka vid namn Petra, som numer är hans bättre hälft. Men det framgår ju ganska tydligt av bilderna. Tack Petra för att du var så tålmodig ute i kylan :)

Här finns några bilder till för den som inte kan få nog. Förvänta er fler bilder på Isak & Petra här på bloggen framöver :)

PS: Isak arbetar för tillfället med Sveriges största Facebook-studie. Studien handlar om hur Facebook används och just nu har Du möjlighet att påverka innehållet i studien. Så gå till deras sida och se vad du kan göra för att hjälpa till.

Då var det dags. Bloggarnas blogg är grundad. The one blog to rule them all. Eller bloggen med stort B, om du vill. Så sätt igång ipaddarna, mata rss-läsarna och peppra på twitter-knapparna för nu gör Lumens entré i bloggosfären.

Men med varje blogg kommer ett stort ansvar. Inte minst mot alla våra oräknerliga läsare. Men frågan som ekar i allas öron går inte att undvika. Kommer vi leverera?

Svaret är att ingen vet. Men med lite enkel grundskole-aritmetik kan vi göra en rimlighetsbedömning. Målsättningen är ca ett inlägg i veckan. Eller fyra per månad och 52 per år. Delat på tre. Alltså 17,33333333 inlägg per år per man. Vilket ju låter som rena barnleken. Något man slänger ihop på sjuttonkommatrettiotre kvällar. Och man har ju 365 st att välja och vraka bland. Det fixar vi.

Då tusen ord säger mindre än en bild kan vi väl lika gärna avsluta bloggens första inlägg med en sådan. En bild alltså.

Per och Anna i motljus.